11 jan - J'ai rangé mes affaires

Mitt rum!

Idag har jag äntligen känt mig pigg nog att ta tag i mitt rum! Fick ju en ny säng igår och ett skrivbord och det motiverade mig till att få ordning på allt. Känns verkligen jätteskönt att ha kommit i ordning och inte längre leva i en resväska... Jag har dessutom skrivit klart min uppsats idag, så nu är jag i fas med mitt liv igen! :)

Célines mamma och pojkvän var ju här på middag igår och de var verkligen jättetrevliga. Céline hade gjort en helt vegetarisk måltid till min ära, vilket var jättegulligt. Célines mammas pojkvän som jobbar som slaktare hade kanske föredragit en stek, men han var artig nog att säga att det nog var bra för honom att äta lite mer grönsaker (hans nyårslöfte var dessutom att gå ner i vikt). Maten var jättegod och de bjöd på vin som var gjort i Juras (vid de franska alperna) av mammans bror samt "une Galette des Rois" (som är tradition bland katoliker i frankrike att äta den 6:e januari, då de vise männen kom till krubban). De berättade en massa roliga historier om Montréal och var väldigt nyfikna på Sverige och hur allt verkligen är i mitt land. Känns roligt att man får vara ambassadör för Sverige när man är ute och reser, men samtidigt lite skrämmande att min uppfattning av Sverige helt naturligt generaliseras till en absolut sanning av de som inte vet så mycket om vårt land. Jag själv vet i ärlighetens namn inte så vansinnigt mycket om mitt hemland att jag med säkerhet kan uttala mig om varken det ena eller det andra...

Mamman berättade hur som helst en väldigt rolig historia om hur hennes första tid i Montréal hade varit. När jag hörde den kände jag mig genast väldigt lyckligt lottad som enbart blev sjuk de första dagarna här. Hon var nygift med sin man och hade bestämt sig för att flytta från Frankrike till Montréal för att leva det goda livet hon hade fått uppfattningen av att man levde här. Olyckligligtvis råkade hon och hennes man ut för både det ena och det andra och fick verkligen kämpa för att hålla humöret och moralen uppe. De första veckorna fick de spendera på ett ganska risigt hotell som de senare upptäckte var en bordell. Efter det fick de ge sig ut för att hitta ett annat boende och till deras besvikelse var allting långt under den standard de var vana vid från Frankrike. Mammans man var bagare och hade redan ett jobb klart, som visade sig vara en total besvikelse när han kom dit. Han var skolade i den finaste bakkonsten sedan 12 års ålder och kom till ett smutsigt bageri som gjorde gräddtårtor med karamellfärgad glasyr... Som om inte det var nog fastnade de även, när de letade lägenheter, mitt ute på vischan under en snöstorm och -20 grader, vilket gjorde att bussarna slutade gå. De tyckte att allt var hemskt, att tegelhusen här var fula, att här var vansinnigt kallt, att invånarna pratade en obegriplig franska etc. De hade lämnat allt bakom sig i Frankrike och mammans föräldrar tyckte att mamman hade gjort ett obegripligt val. De var väldigt besvikna över att mamman gift sig så fort (hon var tvungen att vara gift för att få uppehållstillstånd här). Allt för att komma till Montréal, en stad som bara gjorde dem mer och mer besvikna dag för dag. Men, efter ett tag trillade allting på plats och de hittade en bra lägenhet och bra jobb vilket har gjort att mamman sedan 1978 har bott och trivts enormt bra i Montréal. Mamman beskrev det som en sann kärlekshistoria, en svårflörtad stad som, när man väl har lyckats charma den, är helt underbar! Vi får hoppas att hon har rätt! :)